Hej !

Tillbaka igen! Måste skriva lite om detta äventyr. Om själva dagarna på sjukhuset och om operationen, nu är jag redo.

Tidagen, då jag las in var en eftermiddag vi träffade dietisten, Peter Möller, sjukgymnast och narkosläkare. Lite jobbigt för vi fick inte våra sängar förrän senare, så vi fick bära alla grejor runt på sjukhuset. På kvällen fick vi lära oss hur man tog sina blodförtunnade sprutor och sen fick vi någon dunder dryck som var riktig energi dryck men smakade helt förskräckligt. Inte bara en utan två, vi fick också äta en underbar laxsoppa, smakade himmelskt Vi det här daxen hade vi fått våra sängar. Jag var inte orolig bara taggad att det här fixar jag.Den natten sov jag ganska ok.

Hade fått veta att jag skulle operera som nummer två och första skulle börja klockan 07.15. När syster kom, så sa jag var är den tjejen som skulle med och titta på i utblidningsyfte, vi fick leta i ca 10 min efter henne. Väl till rätta så gick hon och jag ner till op. med min säng och det var bra tycker jag för man fick något annat att tänka på. Nere i själva vänt rummet var jag helt lugn och kände mig trygg, vi satt och småpratade lite och kom underfund att vi typ bodde 4km från varandra, helt crazy. Sen kom Annika Ö ner med en patient och vi småpratade lite. Rätt var det var så kom dom och sa att nu är turen din, jag fick en snygg mössa på mig och sen in i ett konstigt rum med en säng som såg ut som en stor pepparkaksgubbe, helt tokigt. Fick lägga mig på den konstiga grejen och spreta med armar och ben. Dom spände fast mig med massa remmar och satte en nål till och en mask för munnen sen sa dom att jag skulle andas i motståndet i masken och som astmatiker jag är så trodde jag att jag skulle kvävas då var syster snäll att släppa lite. Narkos läkaren var vi min sida och sa nu spruta jag in lite läkemedel som får dig att somna och allt blev svart.

Vaknade upp väldigt orolig men hade drömt en underbara dröm om mina hästar. Sen vid uppvaken började jag krångla på riktigt syrehalten i blodet var låg, så dom sprang som tokiga och kollade men sen tog jag mig riktigt bra.
Tyckte att jag mådde toppen ont förstås men inte så farligt, Gunnar, Sandra och Ronja var och hälsade på, jättetrevligt. Sen kraschade jag, fick ont som bara den och blev trött så jag la mig med mer morfin i kroppen , vaknade på natten och började kräkas, inte att rekommenderas efter en mag operation för Satan vad det gjorde ont. Natt syrrorna ville ge mig mer morfin men jag tacka nej för jag ville inte må mer illa.
Dagen efter den stora dagen började jag må ganska hyfsat så jag frågade om jag fick åka hem, jo då om du får i dig 7-8 dl vätska och det fick jag. Vid 13.00 kom Gunnar och hämtade mig. Resten vet alla ni så nu är historien på print och jag hoppas att ingen som känner sig manad till en Gastric bypass blir skrämd för att 10dagar efter mår jag toppen.

Just nu i bästa välmående!
Hej svejs!