Leva livet!

Leva livet nu ska jag leva livet. Någon sjöng den sången kommer inte ihåg vem tror det var Lillbabs. Men lite så tänker jag. Måste börja leva livet , nu har jag tänkt och tänkt som bara den , vill ju kunna vara mig själv någorlunda.  Har läst massor om biverkningar och allt om mina starka mediciner det verkar som om jag har ganska svaga värktabletter än så länge och jag har själv börjat öka dom för jag måste kunna vara någon annan stans än i soffan men där hamnar jag ofta än då.
Vi var ute med hundarna på en promenad och Sarah tyckte att det var en rejäl runda vi gick men jag sa att detta är väl inget jag brukar gå lite längre. Fniss härligt att man har lite ork kvar. Försöker att göra massor av sysslor bara för att mina muskler inte ska försvinna men hamnar alltid i soffan ibland med såna magsmärtor att jag bara vrider mig i plågor det är hemskt när den smärtan sätter in men det gör den om jag missar mina mediciner och jag försöker att inte ta i förebyggande men jag tar den vanliga dosen konternuerligt för att ta extra när det börja göra ont men väntar jag för länge så är det hemsk vill inte vara med alls då.

Känner mig mer hoppfull än på länge och att alla mina nära vet hur jag har det känns bra fast det där med att visa att jag är ledsen det är inget för mig. Jag vill visa att jag är stark.

I söndags blev jag så rädd att allt stod helt stilla. När jag borstat tänderna och gjort det man brukar på morgonen så det sista jag gör är att ta på deo roll on. När jag gjorde det så var jag väldigt öm i vänster armhåla. Tänkte först att det var nog en finne eller något i den stilen. Men sen tittade jag och såg att knölen var som ett plommon och att jag inte hade en sån knöl på höger sida. Jösses vad rädd jag blev. Tänkte att vad tusan är detta . Var hos läkaren i torsdags, han sa inget om någon knöl.
Det tog någon dag innan modet var så stort att jag kunde ringa in till Avd 18 dagvården har ett typ direkt nummer där jag får prata med en av två sjuksköterskor som har hand om oss cancer patienter i dagvården det är så himla bra för man lär ju känna dom både till utseende och känslosamt eller dom känner en annan. Man kan ringa och fråga om allt typ som rör behandling och allt.  Toppen!
Förut fick man ringa växeln och dom skulle koppla och ibland blev man bort kopplad alla känner väl igen sig.

Onsdagen var hyfsad i avseende smärtan, jag stod ut. Ja till och med hade trevligt så när den hamnar längst bak i ryggsäcken då är det bra.
Ha de där ute!
.

Läkarbesök!

På alla hjärtans dag hämtade Madde mig och körde mig till sjukhuset i Kalmar . Var inte glad för jag har haft sådana smärtor i magen sen måndag eftermiddag och även feber i måndags. Magnus som strålnings läkaren heter sa att vi skulle se resultat inom 14 dagar och jag är ju på samma nivå som innan. Men denna med läkaren som heter Johan och är min läkare nu han sa att det var i tidigaste laget att se någon skillnad , men ville att jag skulle skikt röntgas inom 2-3 veckor för att jag sen skulle tillbaka.till läkaren den 18 mars är ju sjukskriven till den 17 mars har ju trott hela tiden att jag ska kunna komma tillbaka nu runt den första veckan i mars men om det fortsätter så här går det inte.
Johan berättade oxå att denna typ av lumfom är smart och mycket otrevlig för att den kan efter en behandling ändra form från låg malignt till hög malignt lymfom och därför börjar man med en låg dos av antingen strålning eller cellgifter och funkar inte typ strålningen så går man till cellgifter och där behöver man ju all kraft man kan få. Så doktorn sa att det var ok att äta vad jag vill om det så är bara kolhydrater så är det ok. Jag får inte gå ner mer eller mista mer muskler så att jag var ute och gick med hundarna var jättebra även om jag hamnar i soffan skulle jag fresta min kropp så mycket jag kan för att vara beredd på cellgifterna ju bättre skick man är i ju färre biverkningar är det. Men han sa att vi inte ska måla faan på vägger riktigt än för strålningen verkar några veckor till och den kan alltså gå ner min Alien.
Blev väldigt chockad av att den är så stor Alien han tar upp typ hela mitt inre i magen och det är därför det gör så ont när jag rör på mig för den typ gungar mot alla dom andra organen. När jag ligger och är stilla kan det lindras med mina värktabletter och jag skulle ta dom som jag gjort efter hur ont jag har och inte så mycket i förebyggande syfte.
På tal om ont,
 har så svårt att prata om hur ont det gör för jag blir så ledsen , finns inte något sätt för mig att säga hur ont det gör annat än att säga det är många gånger outhärdligt. Var så nära att börja gråta hos doktorn så det inte var sant fick stålsätta mig riktigt ordentlig. Börjar jag gråta så slutar jag inte på flera timmar det känns så, vågar inte känna mig ledsen för då tror jag att jag aldrig kommer att bli glad..
Om jag ska vara ärlig så gav mig inte detta besöket något större hopp. Faan jag tror det blir Cellgifter.

Igår kväll blev jag så glad för helt plötsligt efter kl 20.00 ungefär så slutade magvärken och jag kunde sitta upp tittande på tv:n  Har inte kunnat göra det sen innan december månad måste ju ligga för att det inte ska göra ont. Blev så glad sen kändes det ju så bra att känna sig frisk. Gjorde ju det i helgen kände mig nästan helt frisk. Det sista som lämna oss är ju hoppet så nu måste jag hitta det igen och det känns nästan som om jag har hittat det igen , genom kvällen härliga slut , ropade ner till Gunnar och sa JAG HAR INTE ONT NU!
Han blir så glad för han har svårt att stå vid sidan om , se hur ont jag har för det mesta. Och att jag ibland måste ta massor av morfin för att över huvud taget kunna existera.
Madde tack för ditt stöd och att du körde mig vet inte om jag hade kunnat köra även om jag inte tagit någon morfin. Och att du var med in hos doktorn är ju bra för man hör ju bara det man vill höra känns det som.

Jag kan inte säga att det är ännu en dag i bästa välmående men i alla fall.

Kram alla!

Bäst att kämpa på!

Usch usch vill att allt ska vara som vanligt. Har var så himla glad att det verkade som om smärtan skulle vara på gång att ge sig. Allt kändes så bra var på kalas i lördags och började greja med hästarna i Söndags var så roligt. Söndag kväll började det igen , smärtan som kom var inte den som gav dom där hemska huggen det är ju positivt men samma smärta som jag har haft sen december månad. Det lustiga är att värktabletterna knappt gör någon verkan nu. Är så jäkla trött på detta , vill ju vara så positiv som möjligt men ibland känns det som om det aldrig ska ta slut.
Torsdag ska jag tillbaka till med. mottagningen och träffa en ny läkare men den stackaren han ska få svara på massor av frågor. Som tex att dom säger till mig jämt att ja det är en bra prognos för detta follikulära lymfomet MEN ditt sitter på en svår plats och är så stor , vad faaan menar dom är det bra prognos eller hur är det egentligen för det där jäkla men kan man vara utan.  Har läst allt om follikulärt lymfom som finns tror jag. Försökt mig på stora avhandlingar oxå.
Fråga 2. Varför får jag så ont när jag gör saker och att det blir bättre av att ligga stilla i sängen eller soffan?

På torsdag känns det som om där är då mitt öde ska bestämmas. Jag tror nämligen att strålningen inte gav det resultat som dom ville. I lördags var jag helt övertygad att detta har funkat men dagarna sen söndag kväll har gjort mig besviken att det blev inte som vi trodde.

Ha det så bra tills vi hörs igen. kramar

Har varit jobbigt!

Jag är så jäkla naiv. Tror alltid att allt ska ordna sig fort och inte speciellt besvärligt. HAHAHAHAH jo där fick jag. I fredags började huggen från helvetet. Fruktansvärt, tror till och med att min förlossning var mindre smärtfri. Som sagt på fredag eftermiddagen började det sen har det kommit i skov. Har inte varit illamående eller fått kräkas. Fast det fick jag göra igår. Hela detta eländet har hållit på  i 5 dagar, oj är det inte mer känns som om ett par veckor. Ska nog inte klaga så mycket då.
Som sagt så tror jag att allting fixar sig på väldigt kort tid och gör det inte det så blir jag helt chockad av hela situationen, hade väl kanske trott när doktorn sa att det skulle göra lite mer ont att det är väl inget men jag är mer smärt känslig än vad jag trodde.
Lite bättre har det nog blivit skoven är inte riktigt så långa och värktabletterna tar det lite snabbare. För- middagarna är bäst för att sen på eftermiddagen få hugg efter hugg.
Klarade att laga lunch igår men fick lägga mig mellan varven , satt i soffan och skalade potatis och  morötter för att lätt kan lägga mig ner när huggen kommer. Sen damsög jag oxå , jag älskar att greja med allt här hemma men nu är det bara jobbigt.Har tänkt tanken om detta fortsätter värken från helvetet, då vet jag inte riktigt om jag vill vara med längre. För då försvinner ju själva jag i denna dimma.
Gunnar och jag har tummat på att vi fixar detta så än så länge får tankarna flyga iväg lika snabbt som dom kommer.

Värken i ryggen är ju inte bättre av att jag inte kan röra mig så mycket som behövs för att den ska vara i sitt bästa jag, får ju starka tabletter så det tar det oxå. Men man blir ju stel som attans av att inte kunna gå och greja med allt som jag brukar.

Det här att inte veta hur det kommer att gå är riktigt jobbigt men jag har en vecka till att bli bättre på och kanske redan nästa vecka är allt detta ett minne blott. Inget jag vill hellre än att detta ska vara som statistiken, enligt den så är detta follikulärt lymfom en god prognos och det sa doktorn oxå sen sa men tyvärr sitter din tumör illa till och är väldigt stor så jag kan inte lova något. Det brukar vara god prognos att vi kan göra dig hyfsat symtomfri, men bota dig kan vi inte göra. Så är det och vi vet inte när sjukdomen tar över heller. Det brukar gå många år. Så det är det som vi har tummarna upp för.

Nä nu ska jag mysa i kökssoffan en stund Kl är straxt halv sex.

Ha de där ute!  Ps snart är vår blommorna här och då kommer typ livet tillbaka i skog och mark, även här Ds

Avundssjuk!!

Jag är så avunds sjuk , så avunds sjuk. Så sjunger Lena PH och det är jag med även en envis häst att greja med är dock en häst. Sitter och tittar på fb när alla vänner är i gång med sina hästar medans våra bara går i hagen. Är så sugen och rida köra sätta igång med Isadora . Hade ju planerat så mycket nu denna våren. Så fort jag orkar så ska jag börja med hästarna , detta kan ju faktiskt hända denna veckan. Ok jag  ska vara försiktig i min entusiasm men tusan jag vill. Har även tänkt att orkar jag med hästarna ett tag så kommer ju jobbet oxå med i beräkningarna. Härligt att kunna se framåt. I fredags gjorde jag det och fick världens bakslag men herre gud det måste även jag fatta att det bli kanske värre innan det blir bättre.
Nästa vecka måste Miranda och Klara till hovis ska ringa till dom på måndag. Sen veckan efter eller två veckor är det dax för Isadora.
Helt underbart att börja planera för igång sättning , Miranda ska ju bara skrittas nu ju för hon är ordentligt rund om magen nu. Ser faktiskt ut som om Hanna är dräktig oxå men hon har blivit så gråhårig denna vinter så jag undrar om dom inte har tagit fel häst till passet jag har. Hon ska ju var 16 år i år sista fölet för henne. Det ser ut som hon är 25 år.

Har varit strul med grannen han påstår att man sagt till honom att han ska bli anmäld för hästarna i hans hage är ju mina. Han var ute och skällde på oss häromdagen , fattar inte vad han ville men att hästarna ätit upp ett av hans gamla äppelträd var en sak och att dom trampar ner men herregud det visste han väl. Han är sur så vi måste nog leta reda på något annat till hösten. Tänk om man kunde köpa en gård eller så. Men som det ser ut nu så blir det inte så men man kanske kan hyra något stall med lite mark. Vore idealet.

Eftersom det ända jag har orkat med är att gå ut med hundarna en till två gånger om dagen så är Lilly och jag  världens bästa vänner hon sitter antingen på mig eller tätt intill mig. Jag tror hon har läkande krafter. Tänk att hon fyller tre år till sommaren. Hon är mitt lilla ytte pytt, mitt allt min vän i ur och skur. Tänk att sitta här och bara skriva om mina djur.
Klara är på bättre humör nu för tiden , Miranda pratar med oss så fort vi visar oss. Isadora denna stora häst som tror att hon är lika liten som Julia. Hon älskar att kela Isadora. Och Hanna är som vanligt lite sur mot dom andra och får liksom inte riktigt vara med i gänget fast det är hennes eget val tror jag.
Sist och minst vår lilla Julia hon har tagit ett stepp upp i herakin , hon står tillsammans med dom stora nordisarna vid balen och äter hon med ser härligt ut.
Nu har jag skrivit av mig vad det gäller hästarna. Så mina vänner ha det riktigt gott denna söndag !
Häjcon bäjcon!

Denna vecka!

Veckan har varit mycket upp och ner. Först på tisdagen fick jag in till strålningsenheten. Där började en sköterska tala om vad som skulle göras och hur allt kommer att gå till. Hade fått information torsdagen veckan innan. Man kan aldrig få för mycket info tycker jag. Sköterska berättade att dom mäter ut från mina ryggkotor var tumören sitter och hur dom ska stråla för att så lite som möjligt skada andra organ. Hon sa oxå hur det var att vara inne i det rummet alldeles själv och att man inte kunde prata med varandra. Sköterskorna såg mig från små tv monitors, ville jag något fick jag vinka. Strålningen skulle komma direkt uppifrån och direkt nerifrån, det tog en kvart. Ända som kändes var att man skulle ligga helt stilla och då somnar typ kroppen för man fick inte röra sig en liten millimeter.

När ssk var klar med sin info kom läkaren för strålningen. Han sa att förmodligen kommer du bli ganska illamående och så men lite medikamenter så kan vi bli av med det. Ska äta anti illamående medicin i några dagar. Läkaren tyckte oxå att jag hade för dåligt med värktabletter så han ökade på och sa att jag skulle få mer ont i några dagar för Alien kommer bli röd och svullen , även kringliggande organ kommer få sig en törn.
Mycket trevlig läkare att prata med. En sak som jag tog notis om var att han pratade om att dosen jag får är väldigt liten och att i normala fall brukar follikulärt Lymfom vara mycket känslig för strålning.Tyvärr sitter min Alien illa till och är väldigt stor så dom vet inte vad prognosen är. Inom två veckor ska resultatet bli och då med minskad smärta, längtar dit. Strålning var onsdag och torsdag.

Vill inget annat än att få tillbaka mitt liv.Igår morse fick jag en sådan konstig känsla. Kände mig lättad och fri. Inte frisk, utan att allt kommer att ordna sig hur eller hur!Denna känsla att man kände på håll sig omtyckt och stöttad av familj och vänner kom som en blixt från klar himmel. Något jag visste egentligen men inte har tagit till mig , tror oxå att jag har fått insikt i min sjukdom oxå. Allt var så bra och jag var glad , smärtan var hanterbar.

Efter lunch någon gång så började liksom smyga på mig , tog mer av mina värktabletter men det ökade och ökade till slut var det som om jag tappade andan av smärta. Tog till det starka alternativet som jag egentligen bara få ta 2 st per dygn, skit samma tänkte jag om jag blir full eller så. Tur dom tog bort det värsta. Smärtan är så stark att även ta ett andetag känns som om framsidan på bröstet var helt knäckt , typ rev ben.

Hoppas att framåt morgondagen att det ska vara bättre och nu mina vänner orkar jag inte skriva mer utan ska lägga mig för att vila en stund.

Häjcom bäjcon!