Veckan har varit mycket upp och ner. Först på tisdagen fick jag in till strålningsenheten. Där började en sköterska tala om vad som skulle göras och hur allt kommer att gå till. Hade fått information torsdagen veckan innan. Man kan aldrig få för mycket info tycker jag. Sköterska berättade att dom mäter ut från mina ryggkotor var tumören sitter och hur dom ska stråla för att så lite som möjligt skada andra organ. Hon sa oxå hur det var att vara inne i det rummet alldeles själv och att man inte kunde prata med varandra. Sköterskorna såg mig från små tv monitors, ville jag något fick jag vinka. Strålningen skulle komma direkt uppifrån och direkt nerifrån, det tog en kvart. Ända som kändes var att man skulle ligga helt stilla och då somnar typ kroppen för man fick inte röra sig en liten millimeter.
När ssk var klar med sin info kom läkaren för strålningen. Han sa att förmodligen kommer du bli ganska illamående och så men lite medikamenter så kan vi bli av med det. Ska äta anti illamående medicin i några dagar. Läkaren tyckte oxå att jag hade för dåligt med värktabletter så han ökade på och sa att jag skulle få mer ont i några dagar för Alien kommer bli röd och svullen , även kringliggande organ kommer få sig en törn.
Mycket trevlig läkare att prata med. En sak som jag tog notis om var att han pratade om att dosen jag får är väldigt liten och att i normala fall brukar follikulärt Lymfom vara mycket känslig för strålning.Tyvärr sitter min Alien illa till och är väldigt stor så dom vet inte vad prognosen är. Inom två veckor ska resultatet bli och då med minskad smärta, längtar dit. Strålning var onsdag och torsdag.
Vill inget annat än att få tillbaka mitt liv.Igår morse fick jag en sådan konstig känsla. Kände mig lättad och fri. Inte frisk, utan att allt kommer att ordna sig hur eller hur!Denna känsla att man kände på håll sig omtyckt och stöttad av familj och vänner kom som en blixt från klar himmel. Något jag visste egentligen men inte har tagit till mig , tror oxå att jag har fått insikt i min sjukdom oxå. Allt var så bra och jag var glad , smärtan var hanterbar.
Efter lunch någon gång så började liksom smyga på mig , tog mer av mina värktabletter men det ökade och ökade till slut var det som om jag tappade andan av smärta. Tog till det starka alternativet som jag egentligen bara få ta 2 st per dygn, skit samma tänkte jag om jag blir full eller så. Tur dom tog bort det värsta. Smärtan är så stark att även ta ett andetag känns som om framsidan på bröstet var helt knäckt , typ rev ben.
Hoppas att framåt morgondagen att det ska vara bättre och nu mina vänner orkar jag inte skriva mer utan ska lägga mig för att vila en stund.
Häjcom bäjcon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar