Läkarbesök!

På alla hjärtans dag hämtade Madde mig och körde mig till sjukhuset i Kalmar . Var inte glad för jag har haft sådana smärtor i magen sen måndag eftermiddag och även feber i måndags. Magnus som strålnings läkaren heter sa att vi skulle se resultat inom 14 dagar och jag är ju på samma nivå som innan. Men denna med läkaren som heter Johan och är min läkare nu han sa att det var i tidigaste laget att se någon skillnad , men ville att jag skulle skikt röntgas inom 2-3 veckor för att jag sen skulle tillbaka.till läkaren den 18 mars är ju sjukskriven till den 17 mars har ju trott hela tiden att jag ska kunna komma tillbaka nu runt den första veckan i mars men om det fortsätter så här går det inte.
Johan berättade oxå att denna typ av lumfom är smart och mycket otrevlig för att den kan efter en behandling ändra form från låg malignt till hög malignt lymfom och därför börjar man med en låg dos av antingen strålning eller cellgifter och funkar inte typ strålningen så går man till cellgifter och där behöver man ju all kraft man kan få. Så doktorn sa att det var ok att äta vad jag vill om det så är bara kolhydrater så är det ok. Jag får inte gå ner mer eller mista mer muskler så att jag var ute och gick med hundarna var jättebra även om jag hamnar i soffan skulle jag fresta min kropp så mycket jag kan för att vara beredd på cellgifterna ju bättre skick man är i ju färre biverkningar är det. Men han sa att vi inte ska måla faan på vägger riktigt än för strålningen verkar några veckor till och den kan alltså gå ner min Alien.
Blev väldigt chockad av att den är så stor Alien han tar upp typ hela mitt inre i magen och det är därför det gör så ont när jag rör på mig för den typ gungar mot alla dom andra organen. När jag ligger och är stilla kan det lindras med mina värktabletter och jag skulle ta dom som jag gjort efter hur ont jag har och inte så mycket i förebyggande syfte.
På tal om ont,
 har så svårt att prata om hur ont det gör för jag blir så ledsen , finns inte något sätt för mig att säga hur ont det gör annat än att säga det är många gånger outhärdligt. Var så nära att börja gråta hos doktorn så det inte var sant fick stålsätta mig riktigt ordentlig. Börjar jag gråta så slutar jag inte på flera timmar det känns så, vågar inte känna mig ledsen för då tror jag att jag aldrig kommer att bli glad..
Om jag ska vara ärlig så gav mig inte detta besöket något större hopp. Faan jag tror det blir Cellgifter.

Igår kväll blev jag så glad för helt plötsligt efter kl 20.00 ungefär så slutade magvärken och jag kunde sitta upp tittande på tv:n  Har inte kunnat göra det sen innan december månad måste ju ligga för att det inte ska göra ont. Blev så glad sen kändes det ju så bra att känna sig frisk. Gjorde ju det i helgen kände mig nästan helt frisk. Det sista som lämna oss är ju hoppet så nu måste jag hitta det igen och det känns nästan som om jag har hittat det igen , genom kvällen härliga slut , ropade ner till Gunnar och sa JAG HAR INTE ONT NU!
Han blir så glad för han har svårt att stå vid sidan om , se hur ont jag har för det mesta. Och att jag ibland måste ta massor av morfin för att över huvud taget kunna existera.
Madde tack för ditt stöd och att du körde mig vet inte om jag hade kunnat köra även om jag inte tagit någon morfin. Och att du var med in hos doktorn är ju bra för man hör ju bara det man vill höra känns det som.

Jag kan inte säga att det är ännu en dag i bästa välmående men i alla fall.

Kram alla!