Det var ett tag sen man såg ut så här hade nog gått ner en 15-20 kilo där men verkar lite bekymrad, kanske för det som komma skall.
Var hos läkaren igår innan mitt cyto och antikroppar. Hade läst att detta lymfom hade benägenhet att bli aggressiv från låg malignt till högmalignt och att 20-30% var det så ganska mycket tyckte jag och om det blev så hur var symtomen då , du kommer märka det utan tvekan sa han så jag skulle inte tänka på det alls. Nähä hur lätt är det att bara tänka bort en sak men jag ska göra ett försök nu när jag vet att jag kommer märka ganska direkt om det  händer.
Många av mina symtom nu är biverkningar av cytostatika och att mina händer och fötter känns som om dom sover är en mycket sällsynt biverkning men som står med i listan på biverkningar.

Just nu dricker jag ett halv glas med björksav om dagen vi har tappat några björkar här så nu har jag för typ ett helt år framöver och den stora frysen är full med petflaskor av björksav.
Mormor hade en annan typ av lymfom och hon drack det och läkarna kunde inte för sitt liv begripa hur det kom sig att hon mådde som hon gjorde fast hon var full med knölar överallt. Hon hade svårt att tåla cellgiftsbehandlingen så man fick sluta med den sen drack hon saven.
Vi pratade om alternativa läkemedel igår på kursen och man får lov att säga att man har ingen aning om det kan bevisas om det funkar men jag tror på det så då dricker jag.
Just nu sitter jag här och har fingrar som bara skriver fel för jag känner inte tangenterna som jag ska så det blir fel hela tiden. Får rätta och är det så att det blir galet och inte rättat får ni ha överseende med det.

Innan nästa behandling som kommer om 28 dagar för så ser min behandlingscykel ut ska jag skiktröntgas igen och då får vi verkligen hoppas att min Alien minskat i storlek.
Doktorn trodde kanske att mitt magsår hade mycket med magontet att göra men det tror inte jag för jag vet att den minskade innan jag fick magsåret. Det jäkla magsåret var inte läkt när jag var på gastroskopi i tisdags , fan oxå tyckte jag räcker det inte med cancern, nu fick jag 40mg omaprazol per dygn istället för 10mg ska ha det i 8 veckor och sen en ny gastroskopi.
Jag tror att cellgifterna har en stor bov i dramat att jag fick magsår och doktorn sa att helt omöjligt var det inte,om jag hade fått medicin i förebyggande syfte kanske jag inte blivit så jävla dålig. Den erfarenheten jag fick där kan jag vara utan , helt klart!
Fast jag är för det mesta väldigt positiv till det mesta så jag ska inte klaga egentligen så finns det dom som har det mycket ,mycket värre än mig. Det var ett par unga människor som hade behandling igår så då får man lite perspektiv på tillvaron tänk att vara 18-20 år och har svårt cancer.

Nä nu har jag inte lust att blogga mer så jag säger att jag är fortfarande på väg mot och min strävan är att jag snart ska vara välmående!
Kram alla där ute i etern!

Slag på käften!

Nu har det gått ytterligare några dagar sen min behandling. Känner väl att det går åt rätt håll. Vi har nu gett Alien på käften två gånger och det verkar som om han inte trivs i min mage längre för den är mer eller mindre aktiv nu känns det som. Om ni bara visste vad ont i magen jag haft sen december månad. Vill nog inte ens att mina värsta fiender ska ha det. Men det ända är väl maten som är ett kapitel för sig , försöker att få i mig så att jag inte ska gå ner mer i vikt men nu när jag vägde mig vägde jag 52,9 har vägt 53,4 ett bra tag och försökt gå upp i vikt men tusan inte gå ner mer, trodde aldrig i mitt liv att jag skulle få vikt problem åt detta hållet. Nu äter jag så pass mycket att jag inte blir trött av det utan nu blir jag så trött av cellgifterna och det andra som tar ner mitt blodvärde. Än så länge är dom hel nöjda med mina värden dom sa på sjukhuset att vi är vana där värdena ligger under 100 och mina ligger på 105-110 så bra säger dom men det är klart att jag som brukar ha 140-160 känner av det lite men man vänjer sig och kroppen anpassar sig efter de förhållande som finns , häftigt tycker jag.

Äntligen har jag varit ute och ridit på min underbara Klara. Som jag längtat efter detta. Ska ut på Måndag också och då tar vi och grejar med Isadora och Mirran oxå ju. Vi ska träna Isadora för visning i sommar och sen ska hon vara i toppskick som Miranda och Klara har visats så det så. Inget annat är godkänt här.Nästa år ska Isadora göra körintyget och då ska hon köras i en vagn som är stocka vagn med lass så nu är det bara att öva. Ska börja rida henne i sommar så hon får lite muskler och lite stabilitet för Klara reds först sen kördes hon in vi har ju börjat tömköra Isadora och hon ska börja med draglinor och något tungt att dra här börjar vi att dra tunga traktordäck. Det låter om dom så hon vänjer sig vid konstiga ljud oxå. Men som sagt först ridning. och att hon ska visas i fin skritt och trav när man går och springer med henne.

Klara tänkte jag att jag ska börja rida på allvar så jag måste ha någon som hjälper mig med min ridning. Som sagt är jag inte speciellt duktig på att rida och har mina olater sitter och håller balansen i tyglarna t.e.x eller lutar jag mig för långt fram . Jag har en underbar ridlärare som jag hoppas kan ta ett tag med mig och Klara vore toppen.
Nä nu tror jag att det får vara för denna gången vet inte vad jag ska skriva om det händer inte mycket runt mig nu utan det mesta är om min förbenade sjukdom. Men vi slår den på käften med jämna mellan rum så Bay bay Alien. OJ vad min mage kurrar måste nog äta något. kram alla där ute ha en härlig dag.

  Klar i vår solen och myser!

Behandling nr:2.

Jaha nu har jag kommit hem från sjukhuset och var där i fyra dagar. Skojade med dom att jag har klippkort på Kalmar sjukhus för jag är där typ var 14:de dag ju. Skämt och sido , denna gången fick jag en p.a.c inopererad i höger sida och vid mitt nyckelben, kan säga att det är inge vidare bekvämt fast det förstås att det är fortfarande väldigt irriterat det gjordes i onsdags. Sen torsdagen var det Antikroppar och Cytostatika för hela slanten och så fick jag Cytostatika igår oxå som jag har fått förut.
Det kändes så skönt när Gunnar , Sandra och härliga Elina kom och hämtade mig vid lunch tid igår , Långfredagen.

Vi åkte direkt till Maxi och handlade massor till hela helgen för att inte behöva sticka runt i massor affärer. Det kändes jättebra och var pigg . Efter det hade vi bestämt att vi skulle äta buffe på China vid stationen. Kunde inte göra rättvisa över maten men det jag åt var super gott.

Väl hemma donade jag lite och plockade undan och grejade, Min syster Ingela skulle komma på Gofika vi hade köpt goda kakor och en stubbe. Mums ! Men jag hade väl varit igång lite för mycket denna långa fredag så jag blev så fruktansvärt trött och illamående att jag fick gå upp och lägga mig. Jösses så dålig fort jag blir. Men väl vilat en stund så kändes det bättre men hemskt trött. Detta illamående som kommer är inte att leka med för fy tusan. Äter jag något sött när jag mår illa så blir det tusen gånger värre.

Nu har jag fått en tid för gastroskopi igen vet inte om det stavas så men så får det blir.Den 23/4 och sen är det behandling den 25/4 så det är mycket nu. Och min behandling varar ju i två dagar så jag ska vara på dagvården och åka mellan dom dagarna , känns skönt att inte behöva ligga inlagd.

Pratade med en härlig doktor där på lasarettet och han var ense med mig att jag inte skulle gå ner med min magsårs tabletter utan gå på 20 mg i fyra veckor. Vi är helt övertygade om att vi slår min Alien på käften och han fick en rak höger och en vänster krok denna gång. Han bara skrattade när jag sa att jag hade en Alien i magen och att jag pratade om den så här öppet men det är ju så jag vill ha det att vara öppen och att jag ska fatta detta och har väl kommit på att hur mycket jag än vill att det är inte mig det handlar om så är det ju mig detta handlar om men har nog varit i förnekelse ett bra tag. Känner att jag har ganska bra koll på det nu.

Förra gången på Att lära sig leva med Cancer kursen pratade vi just om detta att ta till sig och fatta lite vad det handlar om. Det var härlig att känna att det var bara inte jag som kände så här och att vi var flera stycken  som hade liknade känslor. Så bra att prata om detta och sen fick jag choklad ägg för att jag var inlagd under skärtordagen. Dom är så snälla och förstående alla där och ger mig nog mest av allt tror jag . Jag är ju mitt inne i skiten dom flesta är gamla i gemet verkar det som. Har varit med om behandlingar och strålning i ett antal år. Hoppas att jag kommer att vara tillbaka till mitt arbete efter sommaren med nya tag och krafter det är vad jag räknar med, så det så!

Även om vi fått bort en hel del magont så är det ju infektionsrisken och tröttheten som blir av mitt hb som är lite lågt och det blir den ju av cytostatika Det blev ju inte bättre av mitt magsår har ju svårt att bilda nya röda blodkroppar för det är ju lite poängen med behandlingen att man dödar ju sjuka celler och tyvärr skadas ju även de friska cellerna och det tar tid att läka det därför har jag en cykel på 28 dgar.

Nähä nu tror jag att det får räcka för idag påsk afton och kl är straxt fem på morgonen. Ha en bra PÅSK alla och jag hoppas att jag är på väg mot välmående. KRAM

En vecka till har gått!

Tänk vad tiden går. En vecka har gått och med den har det bara blivit bättre och bättre. Mitt dåliga Hb tror jag är helt normalt nu. För jag är inte yr som jag var i början på veckan och jag har mer ork än jag har haft på länge men det känns fortfarande som om jag gör något riktigt kämpigt av att bara t.e.x lagar mat eller gör flera saker efter varandra. Helt slut blir jag och det var jag i går eftermiddag. Förmiddagen städade jag lite sen var vi och hämtade hö (tog kanske 6 balar själv) var sedan och handlade hundmat på Lantmännen. Sen hem och vila 10 min för att börja skära grönsaker till Tacos.  När det var klart var det jag som skulle duschas och sen skulle det dukas. Jag tycker att det är så kul att göra saker för andra så jag märkte aldrig att jag blev så trött.

Min Alien from Hell har börjat minska tror jag för jag har inte på långa vägar den smärta som var förut. Har kunnat minska mina morfin tabletter med ner till 1/3 av vad jag brukar ta. Helt fantastiskt. Vaknade av nu på morgonen av att det högg i vänster sida som det brukar göra när jag har typ som mjälthugg. Har tagit en svagare värktabl. och det har hjälpt.
Peppar ,peppar ingen förkylning än så länge. Här har ju varit rena sjukstugan. Föst blev Sandra riktigt ordentligt förkyld fick vara uppe på övervåningen. Jag kom ju hem på söndagen och då var hon sjuk. Gunnar kände sig lite si och så när han åkte för att natt jobba på Flygt (heter annat nu) , på morgonen när han kom hem var han helt färdig så vi tog febern 39.5 grader och stigande. Måndag och tisdag satt jag nere själv , Sandra och Gunnar låg uppe vi tog aldrig feber på Sandra vet inte varför men hon var helt slut hon med. Tror Gunnar fick rätta inflensan och Sandra en ordentlig förkylning. Fast av olika anledningar blev hon sämre försökte gå och jobba en dag men fick gå hem.

Nu känns det som om dom är tillbaka till vad som brukar vara utom Gunnar han hostar som bara den och väser. Men det börjar blir bättre, det var början till lunginflamation sa doktorn när han var där i torsdags och fick slemlösande och hostmedicin.

Har bestämt mig för att inte lägga upp en plan hur vi ska göra med hästarna utan detta får komma som orken bestämmer. Elina kom i fredag och åker idag Söndag men kommer sen igen till Påsk. Hoppas att det blir väder så vi kan greja med hästarna som bara den.
Här hemma ser vi snart inte ut på grund av skitiga fönster. Har sagt till mina hjälpor här hemma att det skulle vara trevligt med putsade fönster till påsk. Måste påsk pynta lite nu innan jag ska läggas in, som sker på tisdag. Ska vara först hos sjukhustandvården för att laga en tand som gått av. Sen blir det inläggning kl 14.00 på medicin avd . 18 för jag ska ta massor med prover på eftermiddagen och sen nästa dag få en p.a.c. ( port a carte) in i ett stort blodkärl vid nykelbenet. Detta ska göra att det går lättare att ta cellgifterna och antikropparna. När den p.a.c är inne så ska jag få cellgifter och antikroppar tror det blir samma dag eller dagen efter men jag kanske kommer hem till skärtorsdag eller långfredagen senast. Elina kommer antingen torsdag eller fredag.

Vi går mina systrar och jag på en kurs som heter att lära sig leva med Cancer. Den är mycket intressant och ger mig massor med tips , hur man kan göra och  äta för att slippa biverknigar och sånt. Vad som händer i kroppen med cancer och med medicinerna. Mycket bra kurs.
Kl är straxt fem på söndag morgon och jag funderar på att vila en stund innan jag går ut till hästarna och ger frukost.

Säger inte ännu en dag i välmående som jag brukade göra för jag har cancer och då är man inte välmående. Ännu en dag på väg till välmående säger jag nu istället.

Kram alla där ute som läser bloggen!

Nu är det nog!

Onsdagen förra veckan var jag lite dålig sent på kvällen , illamående och kräkningar som var med blod men gick över väldigt snabbt. Torsdagen var det vårdcentralen för lite prover inför och en koll hur cellgifterna har funkat då var Hb 116 och jag mådde helt ok var glad att magvärken börjat ge med sig. Så min tanke är och var att yes cellgifterna tar som dom ska.
Fredagen kände jag mig matt och orkeslös mådde konstigt vi skulle göra så mycket Sandra och jag men jag orkade inte något alls. Vi var och handlade inför helgen.
Eftermiddagen just när jag ätit började jag känna ett  fruktansvärt illamående. Så började det, kräktes rent blod och jag blev så jäkla rädd. Trodde tumören spruckit tillsammans med min magsäck. Hade inte en tanke på att det kunde vara magsår
. Men ambulansen tog mig till sjukan där det konstaterades att mitt HB  var 77 och visade på minskande. Direkt fick jag medicin i blodet som skulle stilla blödningen, sen fick jag blod en påse på akuten. Där sa dom att jag skulle till intensiven för jag var alldeles sjuk för att komma upp på någon avd. Väl på iva så fick jag mer mediciner i blodet och två påsar blod till. Det gjordes en gastroskopi också där det konstaterades, magsår. Tog inte lång tid alls förrän min diagnos var ställd där på iva.
Senare på natten var jag så pigg att jag fick komma upp på kir, avd 8 som jag var van vid innan jag hamnade  på medicin avd. Kändes skönt att det inte var så farligt som jag befarade, men Gud vad jag blev rädd fullständigt skräckslagen.
Så väl där började jag pigga på mig ordentligt fick inte äta först och var så hungrig ,bara det var ju ett sundhetstecken. Kvällen fick jag äta flytande och det var så gott med nyponsoppa och dricka vatten.
Detta var lördagen och Söndagen fick jag äta riktigt och åka hem  efter lunch.
Nu mår jag mycket bättre. Och det tänkte jag att så ska det fortsätta med så det så.
Ha det bra alla där ute i etern och var rädda om varandra.
 

Min underbara Hanna är tjock så jag tror hon ska ha bäbis. Miranda är ju konstaterad dräktig. Så det blir två bebisar i sommar verkar det som.
Nästa vecka har jag bestämt att jag ska börja greja med hästarna lite mer konternuerligt för jag har greja med hästarna lite då och då nu. Vi har pratat om det Sandra och jag. Eftersom jag inte få träffa så mycket folk så när jag mår så här ok så kan det gå. Det tummar vi på.Det gjorde vi i veckan och egentligen har vi pratat om det länge men inte blivit av jag hittade en av min mammas ringar och sa att den skulle jag vilja ha som förlovnings ring, så om du sätter denna på mitt finger är vi förlovade och Gunnar satte den på mitt finger och då sa jag är du säker är det du vill då sa han ja.  så gick det till när vi förlovade oss Sandra var med.
Till sommaren eller nästa sommar blir det gifte mål kanske , hahahaha jag säger inte mer.

Lite om lite !
Tänk värt ord: var rädd om dig och dina nära men vet aldrig morgondagen har tänk ut för prövning för dig!

Ha de där ute i etern!

Cellgifter!

Ok nu är det igång med alla mediciner och provtagningar. Eftersom jag har haft så ont typ förra helgen ringde jag till Dagvården på måndagen och pratade med sjuksköterskan Tina som tyckte att jag kunde komma in nästa dag och det tyckte nog jag med för jag hade så ont att jag nästan inte klarade mig.
Väl där fick jag prata med en läkare som heter Marie och var helt underbar och sa nähä det här går inte för strålningen   har inte hjälpt ett dyft verkar det som. Så jag vill att du stannar kvar, VA sa jag ska jag bli inlagd? Ja sa hon för nu ska vi starta upp med allt så då är det bäst att du blir här och mycket riktigt på kvällen hade dom en röntgen tid till mig så fick dricka den kontrast vätska på typ 1,5 liter. Ganska svårt att få i sig när man känner sig mätt jämnt. Men det gick! Summan av den röntgen var att inget har hänt alltså så har den inte krympt som vi hoppats på.
Som sagt nu fick jag cellgifter i två dagar och detta ska ske med jämna mellanrum om 28 dagar så nästa inläggning blir när det är Påsk , fast det är nog bara nästa gång som jag ska vara inlagd för jag ska få en sådan port a carte (pac) den ska opereras in den 27/3 efter det blir det cellgifter igen.
Nu vet jag vad jag ska göra de närmsta månaderna. Bara det funkar!

Igår hände något tråkigt. Träffade på  en mycket trevlig  arbetskamrat (från usk tiden) var där på sjukan och gick fram för att hälsa. Hon kände inte igen mig för jag blivit smal och själv var hon mycket ledsen. Hennes man har varit sjuk en längre tid och gick bort igår morse. Så jag kunde  krama min kompis det kändes skönt , hela familjen är så trevliga. Usch man gnäller för sitt så finns det dom som har dubbelt värre och det vet jag.
Så jag beklagar sorgen och hoppas ni kan finna någon frid i det som hänt. Vill inte skriva ut namn eller så alla får reda på det så småningom.
Kram nu kan jag inte skriva mer! Ha det där ute

Leva livet!

Leva livet nu ska jag leva livet. Någon sjöng den sången kommer inte ihåg vem tror det var Lillbabs. Men lite så tänker jag. Måste börja leva livet , nu har jag tänkt och tänkt som bara den , vill ju kunna vara mig själv någorlunda.  Har läst massor om biverkningar och allt om mina starka mediciner det verkar som om jag har ganska svaga värktabletter än så länge och jag har själv börjat öka dom för jag måste kunna vara någon annan stans än i soffan men där hamnar jag ofta än då.
Vi var ute med hundarna på en promenad och Sarah tyckte att det var en rejäl runda vi gick men jag sa att detta är väl inget jag brukar gå lite längre. Fniss härligt att man har lite ork kvar. Försöker att göra massor av sysslor bara för att mina muskler inte ska försvinna men hamnar alltid i soffan ibland med såna magsmärtor att jag bara vrider mig i plågor det är hemskt när den smärtan sätter in men det gör den om jag missar mina mediciner och jag försöker att inte ta i förebyggande men jag tar den vanliga dosen konternuerligt för att ta extra när det börja göra ont men väntar jag för länge så är det hemsk vill inte vara med alls då.

Känner mig mer hoppfull än på länge och att alla mina nära vet hur jag har det känns bra fast det där med att visa att jag är ledsen det är inget för mig. Jag vill visa att jag är stark.

I söndags blev jag så rädd att allt stod helt stilla. När jag borstat tänderna och gjort det man brukar på morgonen så det sista jag gör är att ta på deo roll on. När jag gjorde det så var jag väldigt öm i vänster armhåla. Tänkte först att det var nog en finne eller något i den stilen. Men sen tittade jag och såg att knölen var som ett plommon och att jag inte hade en sån knöl på höger sida. Jösses vad rädd jag blev. Tänkte att vad tusan är detta . Var hos läkaren i torsdags, han sa inget om någon knöl.
Det tog någon dag innan modet var så stort att jag kunde ringa in till Avd 18 dagvården har ett typ direkt nummer där jag får prata med en av två sjuksköterskor som har hand om oss cancer patienter i dagvården det är så himla bra för man lär ju känna dom både till utseende och känslosamt eller dom känner en annan. Man kan ringa och fråga om allt typ som rör behandling och allt.  Toppen!
Förut fick man ringa växeln och dom skulle koppla och ibland blev man bort kopplad alla känner väl igen sig.

Onsdagen var hyfsad i avseende smärtan, jag stod ut. Ja till och med hade trevligt så när den hamnar längst bak i ryggsäcken då är det bra.
Ha de där ute!
.

Läkarbesök!

På alla hjärtans dag hämtade Madde mig och körde mig till sjukhuset i Kalmar . Var inte glad för jag har haft sådana smärtor i magen sen måndag eftermiddag och även feber i måndags. Magnus som strålnings läkaren heter sa att vi skulle se resultat inom 14 dagar och jag är ju på samma nivå som innan. Men denna med läkaren som heter Johan och är min läkare nu han sa att det var i tidigaste laget att se någon skillnad , men ville att jag skulle skikt röntgas inom 2-3 veckor för att jag sen skulle tillbaka.till läkaren den 18 mars är ju sjukskriven till den 17 mars har ju trott hela tiden att jag ska kunna komma tillbaka nu runt den första veckan i mars men om det fortsätter så här går det inte.
Johan berättade oxå att denna typ av lumfom är smart och mycket otrevlig för att den kan efter en behandling ändra form från låg malignt till hög malignt lymfom och därför börjar man med en låg dos av antingen strålning eller cellgifter och funkar inte typ strålningen så går man till cellgifter och där behöver man ju all kraft man kan få. Så doktorn sa att det var ok att äta vad jag vill om det så är bara kolhydrater så är det ok. Jag får inte gå ner mer eller mista mer muskler så att jag var ute och gick med hundarna var jättebra även om jag hamnar i soffan skulle jag fresta min kropp så mycket jag kan för att vara beredd på cellgifterna ju bättre skick man är i ju färre biverkningar är det. Men han sa att vi inte ska måla faan på vägger riktigt än för strålningen verkar några veckor till och den kan alltså gå ner min Alien.
Blev väldigt chockad av att den är så stor Alien han tar upp typ hela mitt inre i magen och det är därför det gör så ont när jag rör på mig för den typ gungar mot alla dom andra organen. När jag ligger och är stilla kan det lindras med mina värktabletter och jag skulle ta dom som jag gjort efter hur ont jag har och inte så mycket i förebyggande syfte.
På tal om ont,
 har så svårt att prata om hur ont det gör för jag blir så ledsen , finns inte något sätt för mig att säga hur ont det gör annat än att säga det är många gånger outhärdligt. Var så nära att börja gråta hos doktorn så det inte var sant fick stålsätta mig riktigt ordentlig. Börjar jag gråta så slutar jag inte på flera timmar det känns så, vågar inte känna mig ledsen för då tror jag att jag aldrig kommer att bli glad..
Om jag ska vara ärlig så gav mig inte detta besöket något större hopp. Faan jag tror det blir Cellgifter.

Igår kväll blev jag så glad för helt plötsligt efter kl 20.00 ungefär så slutade magvärken och jag kunde sitta upp tittande på tv:n  Har inte kunnat göra det sen innan december månad måste ju ligga för att det inte ska göra ont. Blev så glad sen kändes det ju så bra att känna sig frisk. Gjorde ju det i helgen kände mig nästan helt frisk. Det sista som lämna oss är ju hoppet så nu måste jag hitta det igen och det känns nästan som om jag har hittat det igen , genom kvällen härliga slut , ropade ner till Gunnar och sa JAG HAR INTE ONT NU!
Han blir så glad för han har svårt att stå vid sidan om , se hur ont jag har för det mesta. Och att jag ibland måste ta massor av morfin för att över huvud taget kunna existera.
Madde tack för ditt stöd och att du körde mig vet inte om jag hade kunnat köra även om jag inte tagit någon morfin. Och att du var med in hos doktorn är ju bra för man hör ju bara det man vill höra känns det som.

Jag kan inte säga att det är ännu en dag i bästa välmående men i alla fall.

Kram alla!

Bäst att kämpa på!

Usch usch vill att allt ska vara som vanligt. Har var så himla glad att det verkade som om smärtan skulle vara på gång att ge sig. Allt kändes så bra var på kalas i lördags och började greja med hästarna i Söndags var så roligt. Söndag kväll började det igen , smärtan som kom var inte den som gav dom där hemska huggen det är ju positivt men samma smärta som jag har haft sen december månad. Det lustiga är att värktabletterna knappt gör någon verkan nu. Är så jäkla trött på detta , vill ju vara så positiv som möjligt men ibland känns det som om det aldrig ska ta slut.
Torsdag ska jag tillbaka till med. mottagningen och träffa en ny läkare men den stackaren han ska få svara på massor av frågor. Som tex att dom säger till mig jämt att ja det är en bra prognos för detta follikulära lymfomet MEN ditt sitter på en svår plats och är så stor , vad faaan menar dom är det bra prognos eller hur är det egentligen för det där jäkla men kan man vara utan.  Har läst allt om follikulärt lymfom som finns tror jag. Försökt mig på stora avhandlingar oxå.
Fråga 2. Varför får jag så ont när jag gör saker och att det blir bättre av att ligga stilla i sängen eller soffan?

På torsdag känns det som om där är då mitt öde ska bestämmas. Jag tror nämligen att strålningen inte gav det resultat som dom ville. I lördags var jag helt övertygad att detta har funkat men dagarna sen söndag kväll har gjort mig besviken att det blev inte som vi trodde.

Ha det så bra tills vi hörs igen. kramar

Har varit jobbigt!

Jag är så jäkla naiv. Tror alltid att allt ska ordna sig fort och inte speciellt besvärligt. HAHAHAHAH jo där fick jag. I fredags började huggen från helvetet. Fruktansvärt, tror till och med att min förlossning var mindre smärtfri. Som sagt på fredag eftermiddagen började det sen har det kommit i skov. Har inte varit illamående eller fått kräkas. Fast det fick jag göra igår. Hela detta eländet har hållit på  i 5 dagar, oj är det inte mer känns som om ett par veckor. Ska nog inte klaga så mycket då.
Som sagt så tror jag att allting fixar sig på väldigt kort tid och gör det inte det så blir jag helt chockad av hela situationen, hade väl kanske trott när doktorn sa att det skulle göra lite mer ont att det är väl inget men jag är mer smärt känslig än vad jag trodde.
Lite bättre har det nog blivit skoven är inte riktigt så långa och värktabletterna tar det lite snabbare. För- middagarna är bäst för att sen på eftermiddagen få hugg efter hugg.
Klarade att laga lunch igår men fick lägga mig mellan varven , satt i soffan och skalade potatis och  morötter för att lätt kan lägga mig ner när huggen kommer. Sen damsög jag oxå , jag älskar att greja med allt här hemma men nu är det bara jobbigt.Har tänkt tanken om detta fortsätter värken från helvetet, då vet jag inte riktigt om jag vill vara med längre. För då försvinner ju själva jag i denna dimma.
Gunnar och jag har tummat på att vi fixar detta så än så länge får tankarna flyga iväg lika snabbt som dom kommer.

Värken i ryggen är ju inte bättre av att jag inte kan röra mig så mycket som behövs för att den ska vara i sitt bästa jag, får ju starka tabletter så det tar det oxå. Men man blir ju stel som attans av att inte kunna gå och greja med allt som jag brukar.

Det här att inte veta hur det kommer att gå är riktigt jobbigt men jag har en vecka till att bli bättre på och kanske redan nästa vecka är allt detta ett minne blott. Inget jag vill hellre än att detta ska vara som statistiken, enligt den så är detta follikulärt lymfom en god prognos och det sa doktorn oxå sen sa men tyvärr sitter din tumör illa till och är väldigt stor så jag kan inte lova något. Det brukar vara god prognos att vi kan göra dig hyfsat symtomfri, men bota dig kan vi inte göra. Så är det och vi vet inte när sjukdomen tar över heller. Det brukar gå många år. Så det är det som vi har tummarna upp för.

Nä nu ska jag mysa i kökssoffan en stund Kl är straxt halv sex.

Ha de där ute!  Ps snart är vår blommorna här och då kommer typ livet tillbaka i skog och mark, även här Ds

Avundssjuk!!

Jag är så avunds sjuk , så avunds sjuk. Så sjunger Lena PH och det är jag med även en envis häst att greja med är dock en häst. Sitter och tittar på fb när alla vänner är i gång med sina hästar medans våra bara går i hagen. Är så sugen och rida köra sätta igång med Isadora . Hade ju planerat så mycket nu denna våren. Så fort jag orkar så ska jag börja med hästarna , detta kan ju faktiskt hända denna veckan. Ok jag  ska vara försiktig i min entusiasm men tusan jag vill. Har även tänkt att orkar jag med hästarna ett tag så kommer ju jobbet oxå med i beräkningarna. Härligt att kunna se framåt. I fredags gjorde jag det och fick världens bakslag men herre gud det måste även jag fatta att det bli kanske värre innan det blir bättre.
Nästa vecka måste Miranda och Klara till hovis ska ringa till dom på måndag. Sen veckan efter eller två veckor är det dax för Isadora.
Helt underbart att börja planera för igång sättning , Miranda ska ju bara skrittas nu ju för hon är ordentligt rund om magen nu. Ser faktiskt ut som om Hanna är dräktig oxå men hon har blivit så gråhårig denna vinter så jag undrar om dom inte har tagit fel häst till passet jag har. Hon ska ju var 16 år i år sista fölet för henne. Det ser ut som hon är 25 år.

Har varit strul med grannen han påstår att man sagt till honom att han ska bli anmäld för hästarna i hans hage är ju mina. Han var ute och skällde på oss häromdagen , fattar inte vad han ville men att hästarna ätit upp ett av hans gamla äppelträd var en sak och att dom trampar ner men herregud det visste han väl. Han är sur så vi måste nog leta reda på något annat till hösten. Tänk om man kunde köpa en gård eller så. Men som det ser ut nu så blir det inte så men man kanske kan hyra något stall med lite mark. Vore idealet.

Eftersom det ända jag har orkat med är att gå ut med hundarna en till två gånger om dagen så är Lilly och jag  världens bästa vänner hon sitter antingen på mig eller tätt intill mig. Jag tror hon har läkande krafter. Tänk att hon fyller tre år till sommaren. Hon är mitt lilla ytte pytt, mitt allt min vän i ur och skur. Tänk att sitta här och bara skriva om mina djur.
Klara är på bättre humör nu för tiden , Miranda pratar med oss så fort vi visar oss. Isadora denna stora häst som tror att hon är lika liten som Julia. Hon älskar att kela Isadora. Och Hanna är som vanligt lite sur mot dom andra och får liksom inte riktigt vara med i gänget fast det är hennes eget val tror jag.
Sist och minst vår lilla Julia hon har tagit ett stepp upp i herakin , hon står tillsammans med dom stora nordisarna vid balen och äter hon med ser härligt ut.
Nu har jag skrivit av mig vad det gäller hästarna. Så mina vänner ha det riktigt gott denna söndag !
Häjcon bäjcon!

Denna vecka!

Veckan har varit mycket upp och ner. Först på tisdagen fick jag in till strålningsenheten. Där började en sköterska tala om vad som skulle göras och hur allt kommer att gå till. Hade fått information torsdagen veckan innan. Man kan aldrig få för mycket info tycker jag. Sköterska berättade att dom mäter ut från mina ryggkotor var tumören sitter och hur dom ska stråla för att så lite som möjligt skada andra organ. Hon sa oxå hur det var att vara inne i det rummet alldeles själv och att man inte kunde prata med varandra. Sköterskorna såg mig från små tv monitors, ville jag något fick jag vinka. Strålningen skulle komma direkt uppifrån och direkt nerifrån, det tog en kvart. Ända som kändes var att man skulle ligga helt stilla och då somnar typ kroppen för man fick inte röra sig en liten millimeter.

När ssk var klar med sin info kom läkaren för strålningen. Han sa att förmodligen kommer du bli ganska illamående och så men lite medikamenter så kan vi bli av med det. Ska äta anti illamående medicin i några dagar. Läkaren tyckte oxå att jag hade för dåligt med värktabletter så han ökade på och sa att jag skulle få mer ont i några dagar för Alien kommer bli röd och svullen , även kringliggande organ kommer få sig en törn.
Mycket trevlig läkare att prata med. En sak som jag tog notis om var att han pratade om att dosen jag får är väldigt liten och att i normala fall brukar follikulärt Lymfom vara mycket känslig för strålning.Tyvärr sitter min Alien illa till och är väldigt stor så dom vet inte vad prognosen är. Inom två veckor ska resultatet bli och då med minskad smärta, längtar dit. Strålning var onsdag och torsdag.

Vill inget annat än att få tillbaka mitt liv.Igår morse fick jag en sådan konstig känsla. Kände mig lättad och fri. Inte frisk, utan att allt kommer att ordna sig hur eller hur!Denna känsla att man kände på håll sig omtyckt och stöttad av familj och vänner kom som en blixt från klar himmel. Något jag visste egentligen men inte har tagit till mig , tror oxå att jag har fått insikt i min sjukdom oxå. Allt var så bra och jag var glad , smärtan var hanterbar.

Efter lunch någon gång så började liksom smyga på mig , tog mer av mina värktabletter men det ökade och ökade till slut var det som om jag tappade andan av smärta. Tog till det starka alternativet som jag egentligen bara få ta 2 st per dygn, skit samma tänkte jag om jag blir full eller så. Tur dom tog bort det värsta. Smärtan är så stark att även ta ett andetag känns som om framsidan på bröstet var helt knäckt , typ rev ben.

Hoppas att framåt morgondagen att det ska vara bättre och nu mina vänner orkar jag inte skriva mer utan ska lägga mig för att vila en stund.

Häjcom bäjcon!

Söndag!

Natten har varit lite si o så med. Har magvärk som kommer från en plats där det miljoner grader varmt. Det känns lite så för det liksom bränner och värker samtidigt.
Mitt lymfom (Alien) , det är som om jag har tagit det till mig nu och ser fram mot allt som ska ske nästa vecka. Fick väldigt bra information av en sköterska som har hand om strålning. Hon berättade att en läkare som har hand om just strålning kommer att planera var strålarna ska vara och det hoppades hon att han skulle hinna på måndag. För det är ju inte en bild som han ska kolla på utan massor för det är ju skikt röntgen bilderna som han planera efter.  Sen var det först en typ av prov strålning som jag ska ha och träffa denna strålnings läkaren. Det sköterskan berättade var att det är väldigt lite biverkningar just på strålning nu för tiden man kunde få typ lite som urinvägsinfektion och lite problem med magen men inte mycket. Den största biverkningen var sa hon att man kunde bli väldigt trött och då   var det inte som en vanlig trötthet utan man blir helt urlakad.

Har tänkt mycket på det här med information och jag kan säga att den har varit knapphändig. Har läst det mesta om follikulärt lymfom och det är genom det jag vet så mycket inte vad man sagt till mig. Jag sa det till min läkare inne på sjukhuset sist jag var där. Han sa men det är ju jättebra han frågade inte om det var något mer jag undrade över. Tycker nog att han var lite väl disträ , fick veta av honom själv sista dagen när jag hörde honom prata med en annan patient att han hade några rev bens frakturer efter ett besök i skidbacken.
Ok man kan ju förstå att han var väldigt tystlåten och stel.ok han tog mitt lymfom på allvar men inte mig som patient kändes det som. Det är ju mitt liv han har i sina händer eller vad man ska säga. Det jag som patient är ju försäkran om att man gör vad man kan för mig. Inte vara tystlåten för att sen liksom på avvägar får man höra att han tydligen bryr sig. Kanske är jag hård just nu men till skillnad från läkare Haide så är det natt och dag för han berättade precis som det var men sa också i nästa stund att det är mänskligt känna sig avskärmad , ledsen , förbannad och helt enkelt stoppar huvudet i sanden. Eller vad har jag gjort för ont för att detta ska hända mig , tror jag har känt allt det som jag skrivit om flera gånger och inte i någon speciell ordning. Kan inte direkt heller känna att jag är tacksam att det inte var värre för har man en obotlig cancer så är väl det väldigt illa för även om den är lågmalignt nu så kan den bli högmalignt i en handvändning , visste ni det. Så står det om just lågmaligna lymfom. Men vi ska inte gå händelserna i förväg. Som det är nu så är det en god prognos för just detta Lymfom och då hoppas jag att allt kommer gå bra.

Egentligen är jag inte rädd för att dö tror jag men däremot, detta att man får så ont och att man blir så sjuk. Man blir en börda för alla i familjen och vänner. Även dom på sjukhuset, alla vill ju klara sina toabesök och sin hygien själva ju. Såg en dam som var så sjuk så hon kunde inte klara sig själv satt i sin rullstol och var mycket sämre än personalen trodde. Hon fick massor av smärt lindrande via dropp och annat oxå. Tänkte i mitt stilla sinna , hoppas att jag aldrig hamnar i den situationen.
Näha mina vänner det var lite mer om ditten och datten . Nu ska jag vila en stund på kökssoffan.

Ha en härlig söndag alla vänner och familj!  

Follikullärt lymfom!

Tänkte jag skulle skiva lite fakta om min sjukdom. Det finns väldigt bra info på www.lymfominfo.se  också.
Men min sjukdom sitter som en stor knöl i mellangärdet , straxt under magsäcken och vid tarmen eller nästan runt min tarm. Den är stor och full med blodkärl som gör att man inte kan operera bort den. Dessa blodkärl behöver tarmen för att funka.

Follikulärt lymfom är så kallad lågmalignt så den är inte så aggressiv utan är bara lite smått förbannad kan man säga. Så den visar sig oftast inte så som den gjorde för mig utan vid blodprov eller så. Nu har jag även fått svullna körtlar under armarna och en i ljumsken men det tar vi sen säger doktorn nu tar vi hand om den primära tumören.

Alltså går den långsamt fram är det meningen men med mig hände det ganska fort tyckte ju jag, doktorn sa att den är långsam bara det att mina symtom kom plötsligt.
Efter har sett mina röntgen bilder så förstod han mycket väl varför jag har så ont och varför jag får mer ont när jag äter och när jag rör mig mycket. Han förklarade det som att  den Alien är och stör dom andra organen på grund av sin storlek. Men från att ha tänkt och planerat cytostatika för mig och andra läkemedel och även beställt alla grejer som tillhör som port a carte en knapp eller vad man ska säga som sitter vid nykelbenet och går direkt till ett stort blodkärl där man tar prover och ger medicin. Till en hel kovändning efter har studerat mina rtg bilder så bestämde han sig ockej inte snabbt för han hade varit och pratat med massor av andra läkare fick jag höra av sköterskan. Dom bestämde att strålning var nog att föredra så här i början och ger det resultat så behövs inte medicinen precis nu, det kommer en dag när jag behöver den. 

Jag blev så himla glad för jag har bävat för cellgifterna. Men nu ska det ske 3 dagar nästa vecka så tisdag , onsdag och torsdag sen ska jag tillbaka till en annan läkare den 14/2 som ska ha hand om mig i dagverksamheten sa dom fast jag behöver nog inte springa där så ofta för detta ska gå vägen. 
Frågade doktorn om jag skulle dö men han påstod att inte just nu av sjukdomen men det är klart att så småningom kan den komma ikapp men vi ska göra allt för att den ska hålla sig i schack. 

Alltså är follikullärt lymfom en blod och benmärg sjukdom  Fick göra massor av prover nu när jag låg inne . Hjärtat är ultraljudat ,massor med blodprover är taget. Mina tänder är fixade och jag är helt ren i munnen för att undvika inflammationer, Sen fick jag göra ett benmärgs biopsi. Fick ligga på magen (ont ju) och doktorn gjorde ett litet snitt pyttelitet sen tog han typ , just det jag fick lokalbedövning ,ju. Sen tog han typ ett instrument som var som ett stämjärn man gör ett hål med men att man får med sig ben och märg , doktorn tog i allt vad han var värd i min höft skulle det tas och det första provet kändes inte allt ett litet sug. Där efter skulle han ta prov på ett annat ställe precis intill , oj oj oj fy tusan vad det gjorde ont var typ en meter över britsen , doktorn frågade gör jag dig illa? MMMM sa jag kunde inte prata men då får du mer bedöving sa han och så fick jag det sen pratade vi lite och helt plötsligt var det färdigt. Är fortfarande lite öm och kommer väl kanske vara det i någon dag till. 

Detta är lite snurrigt skulle jag kunna tänka för det är det för mig oxå.
Häjcom bäjcon!

Dagen D närmar sig!

Jo det var tänkt att jag ska skriva om allt omkring min Alien nu Min sjukdom kallar jag för Alien.
Tänk att så många goa människor peppar mig , familjen oxå är så skönt att ha. Alla ringer och hör hur det är eller får jag mysiga SMS eller meddelande på fb. Ska erkänna att jag grät en skvätt när jag fick en dikt av en arbetskamrat. Det känns så skönt att veta att alla ni vet lika mycket som mig, för jag har inte hållt tillbaka något utan skrivit precis som det är.
Hela denna veckan har jag legat sjuk i feber och förkylning. Jag brukar inte erkänna att jag är trött och sliten men denna veckan har jag verkligen fått bekänna färg. usch så dålig jag varit.Som alla vet så förgås inte ont krut så lätt.
Idag lördag kände jag mig starkare och friskare än på länge. Började sätta en bulldeg på jäsning och allt gick fint till sista plåten var i ugnen. Då kom världens hugg i magen som bara avlöste varandra , kände att det här går inte så jag fick ta en morfin tablett till och gå till sängs. Just nu sitter jag ganska dimmig vid datorn men magvärken har minska lite, lite till får jag hoppas att det går ner. Hela tiden är det så här jag kan vara ganska ok sen ett, tu, tre blir magvärken så intensiv att jag skulle bara kunna ligga på golvet och skrika rätt ut.
Just det skulle och skriva att jag fick kallelsen i måndags , inläggning nu på tisdag kl 10.00. Sen ringde tandvården på sjukhuset och dom ville att jag skulle komma in  innan inläggningen då. ok sa jag när kan ni, eftersom jag var så förkyld tänkte jag att måndag eller tisdag skulle funka för mig. Hon sa att det finns en tid vi 8.00 på tisdag , den tar vi sa jag. Då slipper vi köra fler gånger fram och tillbaka.  Jag är lite nervös av vad som kommer att hända , vet inte så mycket om det men pratade med kirurgen i veckan och nu är jag sjukskriven och det ville inte jag egentligen men jag har inget val för som det är nu funkar jag bara ibland och jag måste ju funka hyfsat i alla fall när jag ska jobba.Fick starkare smärtstillande, starka är dessa så jag blir väldigt dragen . Förmodligen kommer det bli bättre med tiden ju längre jag har dom eller rättare sagt hoppas jag att Alien snart minskar i storlek och då försvinner mitt magont, :-) den dagen firar vi med tårta eller Semla.
Hästarna mår bra och vi försöker vara med dom lite då och då när jag är hyfsat pigg ibland går vi bara eller borstar vi dom med lite pyssel vid sidan om. Vi tränar med lite dunkar och presenningar, eller tillvänjning rättare sagt men det blir sporadiskt. Idag tänkte jag att jag skulle ut en liten runda med Isadora. Magen kom ivägen igen. Än är inte dagen slut. Jag ger mig inte i första taget ju.
Slut i rutan!

Här ser jag lite bekymrad ut typ för 20 kg sen tänk att man skulle hålla sig borta från allt vad kalorier var. Nu är det ett riktigt bekymmer att det inte går att äta alla kalorier som går kan jag äta nu. Har svårt att hålla vikten och då menar jag att jag går ner för mycket. Just nu väger jag ca 54,5-55 kg mer får jag inte gå ner säger doktorn .
Ha det alla goa vänner!

Follikulärt lymfom!

Det som man är så rädd att få har hänt. Jag har fått en cancer sjukdom som heter follikulärt lymfom. Den är elakartad men låg aktivitet. Hela cirkusen börjar nästa vecka och jag är så jäkla rädd att det ska gå snett med cytostatican , att jag ska bli så sjuk. Är även rädd att sjukdomen ska ta dö på mig inte kanske att jag ska dö men att smärtan som jag har ska bli ännu värre för den är jävlig som den är nu.
Har legat hela veckan i feber och förkylning. Men vet inte om det är lymfomet som gör febern eller om det är  förkylningen.
Sitter och har så ont magen men får ta en tablett till så blir jag dimmig men hyfsat smärt stillad.
Igår ringde dom från tandvården oxå dom ville att jag ska komma dit innan jag skulle läggas in så det blir tisdag morgon, kl 8.00 som jag ska dit och kl 10.00 blir det inläggning. ska försöka blogga lite om vad som händer med mig och hur jag orkar med allt. Värst kommer det nog vara att vara hemifrån. Lilly hon sitter i mitt knä nu och tycker att jag behöver sitta på en bättre plats.Kommer att sakna de mina och alla djuren. Men det är en trygghet att vara på lasarettet oxå.

Som sagt ska försöka blogga lite om allt som händer min sjukdom så kanske det kan hjälpa någon som får denna diagnos och veta vad som ska hända.
Häjcon bäjcon!

2013!

Nytt år!
Detta året är det tänkt att jag ska jobba lite mer och jag har sett fram mot detta som bara den. Jag ska in lite mer på fritids och ner till Kaffet som jag jobbade första året här. Fick frågan och tvekade inte en sekund om detta.
Ok det blir lite mindre i klasserna men jag ska göra allt jag kan så ingen blir drabbad allt för mycket. Vi ska försöka ändra lite där med och ha klara mål. Fast det har vi ju haft men vi ska samarbeta mer så att vi gör samma saker och få eleverna att tror och våga vara sig själva , att man kan lära sig saker på olika vis.

Ok min knöl var inte med i beräkningen , jag känner mig väldigt pigg nu och jag har kunnat äta. Med maten kommer ju orken även om jag äter mycket som är flytande eller mos. Så räcker det , har köpt extra näringsdryck oxå som smakar grädde. Läkarna ville att jag skulle ta det när jag inte få i mig som jag ska och det funkar jättebra och magen är som den ska , jobbar som den ska och inte gör så ont.
Ja dom hotade med att jag blev inlagd igen men jag sa att jag fixar det och det har jag gjort. Har väl inte riktigt orken som förut men är inte långt borta nu.
 Tillbaka till arbetet som sagt var så blir det lite ändringar här och där. Eftersom jag är så glad i att jobba så ska det nog bli bra tror jag.
Alla mina arbetskamrater är så jäkla goa så jag vet att skulle jag bli trött eller att något händer så ställer dom upp, jag bara vet det kan dom så gör dom det. Tänk att ha sådana arbetskamrater de ni är inte alla som ha.
Nä som sagt kommer det bli lite annorlunda med fler timmar och ska ha någon stängning på fritids oxå ju.
Sen kommer Tolle tillbaka ska bli så trevligt att jobba med honom igen. Daniel H är tillbaka och har blivit pappa . Grattis pappa Daniel.
Min goda vän Jocke fick ju inte vara kvar, han hade Daniels vik. Jocke jag hoppas att vi syns snart igen för du är en av mina goa arbetskamrater
Har varit hemma en hel månad. Det känns som om det är längre , är inte så glad att vara hemma för det blir så lustiga rutiner då. Men har inte kunnat göra något annorlunda för jag har inte varit så pigg.

Så fort jag är läkt och känner mig stark nog så då blir det till att komma igång med hästarna. Vi har börjat lite smått med att greja lite och haft lite social träning för Isadora. Borstat och gjort dom fina ska väl igång idag oxå hoppas jag.

Mitt år som kommer är verkligen som ett oskrivet blad , jag vet inte vad som kommer att hända med mig. Ett är säkert jag ska kämpa med allt jag har för att detta ska gå vägen.

Lite om ditten och datten!
Ännu en dag i bästa välmående! Så är det !

ha det mina vänner. Lilly busar i snön.

Julen!

Denna underbara helg som jag brukar älska så mycket. Det är jag som tar hand om allt med Gunnars hjälp vi brukar styra och ställa. Baka pepparkakor , fixa skinkan ,köpa julklappar. Ja vi brukar göra massor ihop.
Denna jul blev det till att fixa de flesta klappar via nätet vilket var ganska ok faktiskt.
Pepparkaksdegen gjorde vi innan jag opererades , vi bakade några pepparkakor oxå då. Städade gjorde jag hyfsat innan mellan all magvärk. Så det blev ingen städning av det stora formatet om jag säger så. Inga fönster putsade eller köksskåp städade. Fast det blev ju jul ändå , lustigt.

I onsdags eller torsdags innan jul så var jag hos Olssons i Torsås en klädaffär, damen som är expedit såg att jag inte mådde så himla bra. Säg vad du vill ha sa hon så kommer jag med grejerna. Sagt och gjort jag sa att vi hade några ungdomar hemma och hon tog fram en underbar tunnika som jag vet skulle passa Sandra och sen en härlig tröja som Elina skulle gilla och lite annat smått och gott. Vilken service säger jag bara. Fick tag på dom sista julklapparna på detta viset. Kanon.

Hästarna står det stilla med just nu för en anledning är ju att det är super halt och vi är så rädda att något ska gå galet med den dräktiga Miranda. Sen har Klara skor fram som inte är gjorda för broddar , lite specialskor. Men jag är hos dom varje dag och kela och gosa men Klara gillar inte mig just nu hon tycker att knäppa matte som inte grejar som vi brukar. Isadora däremot är så himla gosig., hon pussas och kela hela tiden om hon fick , utan en massa godis. Saknar ridningen och körningen som bara den. Snart är jag frisk nog att rida tänkte jag , får inte lyfta tungt på fyra veckor. Man kan få sår bråck säger de lärde.

Och så detta med Min knöl, den är ett kapitel för sig. Vet ju fortfarande inget. Tankarna surrar som bara den nu för tiden alla säger du måste kämpa, det här är något som du fixar och lite peptalk  från alla man kan inte ta ut något i förskott . Klart att jag fattar det men vad tusan jag vet inte vad det är för Alien i min mage. Det känns som det är en Alien en utomjording i min mage. Det ända som ska växa i magen är ju faktiskt bebisar ju. Jag har väl börjat fatta lite nu innebörden med Alien , jag har en hel del och kämpa för det har jag så jag ska fixa detta om så det ska ta till nästa jul.
Oron är ju att jag inte kanske kan jobba och mitt jobb är liksom vad ska jag säga, bland det bästa som hänt mig. Jag gillar mitt arbete jättemycket och jag behöver att arbeta för att må bra. Så är lite orolig om jag är tvungen att vara hemma lite då och då. Hoppas att med nya metoder att man inte blir så dålig. Det är något jag oroar mig för. Som sagt man ska inte ta ut något i förskott eller?
Datorn ballar ur nu så jag måste försöka lägga in detta inlägg och spara det.

Oj här snöar det och är riktigt oväder , precis som jag vill ha det.

Magont!

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja.Börja från början är nog bäst, slutet på nov och början på dec började jag känna lite magont kändes lite som magkatarr så jag tog sådan medicin som jag har fått av doktorn för länge sen. Jag har inte behövt den för jag har varit så himla pigg efter min gastric by pass operation, oförskämt pigg. Magvärken började en fredag för lördagen skulle vi damer till Ronneby Brunn och gå på julshow och äta julbord , kunde inte äta eller dricka något alls nästan men som vanlig skyller jag på gbp att det var därför jag har haft svårt att äta.
Måndagen efter den helgen kändes ännu mer i magen, tog värktabletter så att jag kunde jobba , men var inte särskilt pigg den dagen. Tisdag morgon vaknade jag vid kl.4 på morgonen och trodde jag fått maginfluensan för det gjorde jätteont och fick springa på dass fast det hände inget där . Efter några timmar så blev det värre och då sa Gunnar att nu måste du till läkaren , ringde då till vårdcentralen och fick tid redan på förmiddagen. Väl där så träffade jag en mycket trevlig AT läkare , hon klämde och kände på min onda mage sen sa hon har du någon med dig hit . Jo , visst sa jag , har min sambo med mig . Bra sa hon för du måste in till kirurg akuten  vet inte riktigt vad det är men tror sa hon , tarm vred eller en samman växtning. Hade du inte haft någon med dig hade jag skickat efter ambulans.

När vi kommer till akuten är det fullt av patienter som ramlat i halkan så ortopederna hade verkligen fullt upp men eftersom jag var kirurg patient så gick ganska fort.

Läkaren där ville att jag skulle röntgas en så kallad CT- röntgen som ser allt egentligen. Sen blev jag inlagd och dom tog med massor av andra prover och gav mig dropp för jag hade inte fått i mig så mycket dom dagarna precis. Vågen kom fram för det skulle behövas en vikt och jag hade gått ner över 2 kg på några dagar. Hade hemskt ont med fick morfinsprutor som  hjälpte en liten stund. Låg och väntade på att någon skulle komma och säga vad som sågs på röntgen. Personalen sa att vi väntar på att jourläkaren ska komma och prata med mig .hmm tänkte jag vad tusan är det nu då. Blev lite fundersam kan jag säga för annars brukar sköterskorna säga vad som var på röntgen. När väl läkaren kom så klämde hon och undrade var jag hade ont , då berättade jag att där och där , det är precis där vi hittade en knöl eller rättare sagt en lymfkörtel som är förstorad. Ok tänkte jag det är väl inte så farligt. Hade väldigt ont så jag tänkte inte mer på det.
Morgonen efter kom en annan doktor som var från utlandet tänkte skit oxå men han pratade flytande svenska och var supertrevlig han berättade att det var en stor knöl i lymfkörteln och jag undrade då om det kunde vara cancer men det kan man inte säga förrän man gjort en biopsi på den. Men det såg ut att vara besvärligt för den var full med blodkärl. Den var beställd så jag skulle komma in nästa vecka och det var förra veckan. Var på sjukhuset tisdag kväll för dom ville ha lite koll på mig. Vid lunch tid dagen efter åkte jag och en elev ner till ultraljuds enheten för att där göra denna punktion men det gick inget vidare för läkaren där sa  att enligt bilderna så finns det inget säkert sätt att göra den punktionen så det måste bli en laparoskopi , titthålsoperation bra tänkte jag för det är inte så farlig för det är några som snitt bara.
Ingela och jag har pratat om att vi skulle vara med på julfesten som ska var på torsdag nu denna vecka, men men det blir inte så.
I måndags var jag på sjukhuset igen och där gjorde dom operationen som blev inte en liten utan en stor med ett snitt över hela magen nästan och sen små snitt. Den knölen som jag nu fått veta är stor som en mans handflata och 3-4 cm tjock sitter så illa att man inte kunde ta prov på den utan att känna med händer eller nått som doktorn pratade om. Vi vet fortfarande inget om vad som är med knölen eller om den är en cancer men den måste bort hur eller hur för den är ju så stor. Ta bort den kirurgiskt är inte ett alternativ säger dom för då förblöder jag. Så det blir med mediciner och att det är ganska bra prognos även och den skulle vara aggressiv. Sitter här uppsprettad och tycker väl att jag mår hyfsat även om det gör ont men har bra värkmedicin så det är bra .
Vi får prov svar om 1-2 veckor men det gör inget att det tar lite tid för knölen, vi är i ett tidigt stadium säger dom. Så ligger det till så här långt.
Hur jag tar det här vet jag inte för jag kan inte tänka på det när dom pratar om det och det så är det som om dom pratar om en annan person men jag skriver nu här för att jag ska bli medveten själv om det hela.
God Jul på er där ute !